Kullboviken i Björkö-Arholma församling i Roslagen är ingen vanlig havsvik. Den var ursprungligen en del av ett genomgående sund — från Dragsviken i norr genom Skeningeviken, Kullboviken och Blötviken ned mot Tofladen och Marbosundet. Ortnamnen Kullboö, Blekungeön och den lilla holmen Gubbörn vittnar än idag om att det en gång fanns flera vattenvägar ut från viken.
De tidigare fattiga skärgårdsbönderna var skickliga båtbyggare och sjömän. Under mitten av 1800-talet skapade de flera skeppsrederier som blomstrade och genererade stora förmögenheter — förmögenheter som manifesterades i de magnifika redargårdar som fortfarande präglar Kullbovikens östra strand. Södergården, Nedergården och Blekunge uppfördes här, och hela Blekunges gårdsmiljö med båthus, väderkvarn och övriga byggnader byggnadsminnesförklarades år 2007. Längs Skeningeviken byggdes ytterligare redargårdar, och på västra sidan ett kaptensboställe som nu ägs av Hembygdsföreningen.
I början av 1900-talet var vattennivån ca 50 cm högre och landhöjningen hade inte kommit lika långt som idag. Landskapet hölls öppet av betande djur, vasstillväxten var sparsam och mycket av de lokala transporterna skedde med båt — vägarna var tidvis i dåligt skick. Det var ett levande skärgårdssamhälle där havet var motorvägen.