Historien
Kullboviken — kampen för en levande vik
Kullboviken i Björkö-Arholma församling är en av Norrtälje kommuns mest värdefulla havsvikar. Klassificerad som en trösklad havsvik, var den ursprungligen del av ett sund som sträckte sig från Dragsviken i norr, genom Skeningeviken och ner till Marbosundet i söder. Namnen Kullboö, Blekungeön och holmen Gubbörn vittnar om att flera vattenvägar en gång ledde ut från viken.
Tillflödet kommer i huvudsak från Kullboinsjön och mynnar i Blötviken. Insjön, som till ytan är något större än Kullboviken, ligger i ett obebyggt område med liten mänsklig påverkan — ett förhållande som bidragit till vikens relativt välbevarade tillstånd.
"Kullboviken höll på att helt förlora kommunikationen med saltsjön — något måste göras."
Lantbruksnämnden, 1963Sjöfarare, redare och redargårdar
De tidigare fattiga skärgårdsbönderna var skickliga båtbyggare och sjömän. Under mitten av 1800-talet skapade de flera skeppsrederier som blomstrade och genererade stora förmögenheter. Välståndet visades gärna upp i form av stora redargårdar.
På Kullbovikens östra sida restes tre sådana gårdar: Södergården, Nedergården och Blekunge. Hela Blekunges anläggning — med båthus, väderkvarn och övriga byggnader — byggnadsminnesförklarades 2007. För Blekunge gäller dessutom att området aktivt måste vårdas och underhållas för att dess karaktär ska bevaras.
På Skeningevikens östra sida uppfördes ytterligare två redargårdar, och på västra sidan ett kaptensboställe som numera ägs av Hembygdsföreningen.
I början av 1900-talet var vattennivån ungefär 50 centimeter högre än idag. Betande djur höll landskapet öppet, vassbestånden var glesa och en stor del av de lokala transporterna skedde med båt — vägarna var tidvis i dåligt skick.
India — tremastad bark från Björkö, ett vittnesbörd om skärgårdens sjöfartsepok.
Historiska bilder från Norrfladen. Notera stränderna utan vass och det bredare vattendraget vid spången — ett landskap som förändrats dramatiskt under 1900-talet.
Kontakten med havet hotas
I mitten av 1900-talet hade landhöjningen — 4,8 mm per år — i kombination med sedimentupplagring och vasstillväxt fått dramatiska konsekvenser. Kullboviken höll på att helt förlora förbindelsen med saltsjön.
Vikens stora natur- och fiskevärden ansågs så viktiga att åtgärder krävdes. På rekommendation av Lantbruksnämnden tillsattes år 1963 en kommitté med uppdrag att föreslå insatser och finansiering för att öka vattenutbytet. Erkenlab anlitades för vattenprover, och en entreprenör presenterade ett kostnadsförslag på 6 500 kronor för grävning av en 660 meter lång kanal genom Söderfladen, som vid det laget var nästan helt igenväxt av vass.
Decennier av ideellt arbete
Vassrotfilt — ett seglivat problem
I slutet av 1990-talet hade landhöjningen — nu 17 centimeter sedan 1964 — kombinerat med ökad sedimentation gjort att andelsägarna hade svårt att upprätthålla förbindelsen med saltsjön. Norrfladen höll på att bli helt täckt av vass, och öar av vassrotfilt syntes driva runt i Kullboviken. Nu krävdes extern finansiering och professionella insatser.
Grävning av vassrotfilt i Norrfladen — ett av de tyngre inslagen i föreningens mångåriga restaureringsarbete.
Modern teknik i tjänst för naturen
Från 2017 anlitas en Truxor — en amfibiemaskin som kan röra sig både på land och i vatten — för klippning och upptagning av vass och kransalger. Den går i Norrfladen och vikens grunda delar varje år till en kostnad av omkring 12 000 kronor. Insatsen är avgörande för att hålla vattenutbytet med saltsjön levande.
Klippning med Truxor i Norrfladen — ett av de mest effektiva verktygen i kampen mot vassen.
- 1970-talet Kommunens politiker planerar för 427 tomtplatser på Björkö. Flertalet björköbor är emot.
- Januari 1979 Kommunfullmäktige godkänner 294 fritidshus med siffrorna 28–27. I Kullbovikens delområde Skenninge 1:56 planeras 54 tomter och en marina för 70 båtar.
- 4 februari 1979 Helge Jansson och björkörepresentanter möter bostadsminister Birgit Friggebo i Stockholm.
- En månad senare Regeringen stoppar all fortsatt utbyggnad av fritidshusområden på Björkö. Stora natur- och kulturvärden räddas för alltid.
Highland Cattle betar längs strandängen vid Kullboviken — ett naturvårdsinslag som återknyter till det traditionella öppna kulturlandskapet.
Kullboviken är en viktig lekplats för gäddan — en rovfisk vars bestånd minskat längs hela kustvattenområdet.
En förvånansvärt djup vik
Djupkarta med enmeterskurvor. Stora delar av viken är 3–6 meter djupa — positivt för framtida tröskelsmänkning.
Vintern 1999 lodade föreningens medlemmar Kullboviken genom 46 borrhål i isen. Även kanalen lodades. En kartritare på Länsstyrelsen erbjöd sig att rita en karta med djupkurvor och konstaterade att sjön var förhållandevis djup med branta stränder.
Erkenlab genomförde en grundlig vattenanalys med djupkartan som stöd. Resultatet var inte enbart positivt: sjön klassades som mycket näringsrik med kraftig växtplanktonproduktion. Syrehalten i de djupaste delarna var endast 0,2 mg/liter — oacceptabelt lågt på lång sikt.
Rekommendationen var tydlig: öka vattenutbytet med den rena saltsjön. Den branta strandprofilen innebär dessutom att framtida sänkning av tröskeln inte nämnvärt skulle förändra vikens yta — ett gott tecken inför kommande generationers arbete.
Spången vid kanalens infart — en viktig länk för människor och djur.
Den nybyggda spången i sjöns norra ända, rustades upp 2020 med stöd från Roslagens Sparbanks Stiftelser.
Nedtecknat av Anders Lundmark
Denna historik är nedtecknad 2022 av Anders Lundmark, som var Kullbovikens Vattenvårdsförenings ordförande under perioden 2000–2014. Under hans ledning genomfördes de viktigaste restaureringsinsatserna — från ombildningen av grävningsföretaget till ideell förening, till ansökan om statliga bidrag och upphandlingen av professionell vassklippning.
Hans arbete och den historia han dokumenterat är ett vittnesmål om vad engagerade människor kan åstadkomma för en plats de älskar.