Om Du kommit hit lite tidigare, det vill säga i mitten av artonhundratalet hade du mött en febril aktivitet redan innan du kom in i det som nu är kanalen. På båda sidor om infarten låg skeppsbyggnadsplatser där det var full aktivitet med att bygga nya fartyg. Dessutom låg stora mängder av fartyg ankrade i viken under vintern. Björkö och öarna häromkring hade en blomstringstid med start strax före 1850. Nya regler för husbehovs sjöfarten kom och Krimkriget gjorde att det plötsligt blev en stor efterfrågan på frakter till sjöss, vilket bönderna i detta område behärskade. Omkring 1845 startades en intensiv period där bönderna gick samman och bildade partsrederier. Allt större fartyg byggdes överallt i bygden och många av traktens befolkning utgjorde besättning på dessa. Under denna period blev ett antal bönder besuttna och ville visa sin nya status genom att låta uppföra ståtligare byggnader på sina gårdar. Runt Kullboviken kan du se tre sådana Södergården och Nedergården i Kulla by och Blekunge. Blekunge är numera kulturminnesmärkt för att bevara en del av de miljöer som funnits.
Men omkring 1880 blev tiderna svårare för rederierna. Ångbåtarnas intåg gjorde seglandet mindre efterfrågat så många av Björkös redare gick i konkurs och flera fick lämna sina gårdar. Efter denna period fokuserades mer på lantbruk men också den nya näring som gäller än idag. De första storstadsborna dök upp och ville njuta av natur och bad. I spåren av detta startades flera pensionat, i Kulla by låg ett pensionat och i andra ändan av sjön vid Dragsviken låg ett annat.
När telefonen kom till bygden fanns den första växeln i stugan som ligger längst i norr på viken. Efter en tid flyttades den till det röda huset ytterligare några hundra meter norrut. Det ligger en riktigt gammal telekabel över viken i norr, så här ska man vara försiktig med ankaret. Det sägs nämligen att denna kabel var en del av hetalinjen mellan öst och väst innan man började använda sateliter.
Åter till inloppet till Kullboviken, idag finns inte de mängder skepp som en gång låg här.. Åtminstone inte ovan ytan, men under finns resterna av många stolta skutor som slutade sina dagar något hundratal meter från platsen där de byggdes. Vid lågvatten kan man se resterna av dem i vattnet vid strandkanterna i Marumsvikens inre del.