Geografi

Kullboviken I Björkö-Arholma församling i Roslagen är en av Norrtälje Kommuns mest värdefulla havsvikar.  Kullboviken klassificeras idag som en trösklad havsvik men var ursprungligen en del av ett sund som sträckte sig från Dragsviken i norr genom Skeningeviken, Kullboviken och Blötviken i söder ner till Tofladen och Marbosundet. Det fanns även vatten mellan Kullboviken och direkt till Marbosundet och till Söderfladen samt genom Norrfladen och via Söderfladen till Marbosundet. Namnen Kullboö, Blekungeön och den lilla holmen Gubbörn vid utloppet till Norrfladen vittnar om att det fanns flera vattenvägar ut från Kullboviken, se karta i bilaga 1. Tillflödet kommer i huvudsak från Kullboinsjön, och mynnar i Blötviken. Insjön som till ytan är något större än Kullboviken ligger i ett område som är obebyggt och med liten påverkan.

 Kultur

De tidigare fattiga skärgårdsbönderna var skickliga båtbyggare och sjömän och de skapade under mitten av 1800-talet flera skeppsrederier som blomstrade och skapade stora förmögenheter. Man ville visa sin förmögenhet ofta genom att bygga stora redargårdar. På Kullbovikens östra sida byggdes tre redargårdar. Södergården, Nedergården och Blekunge, där hela gården med båthus, väderkvarn och övriga byggnader byggnadsminnesförklarades 2007. För Blekunge gäller även att området måste vårdas och underhållas på ett sådant sätt att dess karaktär bevaras. På Skeningevikens östra sida byggdes två gårdar för redare och på västra sidan byggdes ett kaptensboställe, som nu ägs av Hembygdsföreningen.

Början av 1900-talet

Landhöjningen hade inte kommit lika långt som idag, och vattennivån var ca 50 cm högre. Landskapet hölls öppet av betande djur, vasstillväxten var sparsam och mycket av de lokala transporterna gjordes med båt, då vägarna tidvis var i dåligt skick.

 Kontakten med havet hotades

I mitten av 1900-talet hade landhöjningen, 4,8 mm per år, samt uppslamning av sediment och tillväxt av vass medfört att Kullboviken höll på att helt förlora kommunikationen med saltsjön. Kullbovikens stora naturvärden, med fisk och fågelliv, ansågs då så viktiga att något måste göras. På rekommendation av Lantbruksnämnden tillsattes därför år 1963 en kommitté med uppdrag att föreslå åtgärder och finansiering för att öka vattenutbytet i Kullboviken.  Erkenlab anlitades för vattenprover, och en entreprenör inkom med kostnadsförslag på 6.500 kr för grävning av en 660 meter lång kanal genom Söderfladen, som nu var nästan helt igenväxt av vass.

 Ett företag bildas

Berörda markägare, 23 stycken, bildade nu ett grävningsföretag med 103 andelar där andelsägarna förband sig att personligen ansvara för att Lantbruksnämndens förslag skulle genomföras. Antalet andelar fördelades efter andelsägarnas markinnehav, och varierade från 2 andelar till 28 andelar. Den totala kostnaden beräknades till 11.500 kr, varav 4.500 inkom som bidrag och resterande fick andelsägarna stå för med 70 kr per andel. Grävningen genomfördes vintern 63-64. I åtagandet ingick även att slå vass, staka led genom Norrfladen och underhålla spången mellan Kulla och Marum. Under de första åren efter grävningen kunde man se en förbättring av vattenkvaliteten och fisket blev bättre. Nu kunde årsavgiften för andelsägarna hållas låg 10 kr per andel. Vassen i kanalen växte till en början långsamt men tilltog med åren. Nu behövdes fler som deltog i arbetet, och 1977 upprättades en karta där andelsägare tilldelades egna sträckor att sköta. Vasslagningen skulle göras två gånger per säsong. Fartbegränsning hade blivit fastställd av Länsstyrelsen 1982 och skyltar med 3 knop i kanalen och 8 knop i sjön uppsattes.

 Bevara eller exploatera

Under 1970-talet var intresset för att exploatera områden för fritidshus i skärgården stort. Kommunens politiker i samråd med exploatörer och byggföretag planerade för 427 tomtplatser på Björkö, men de flesta björköbor var emot. Januari 1979 godkände kommunfullmäktige byggandet av 294 fritidshus på Björkö, med röstsiffrorna 28-27. Striden för och emot hade pågått flera år men var inte över. Helge Jansson, bonde i Nedergården i Kulla ville mer. Vid en uppvaktning hos bostadsminister Birgit Friggebo den 4-e februari fick kommunens politiker och Helge med några representanter för björköborna redogöra för sina ståndpunkter. En månad senare kom beskedet. Regeringen stoppar fortsatt utbyggnad av fritidshusområden på Björkö. Endast enstaka fritidshus som kompletterar befintlig bebyggelse kan godkännas. I Kullboviken hade området Skenninge 1:56 planerat 54 tomter där även båtplatser i en marina med plats för 70 båtar ingick.  Skulle detta gått igenom, hade stora natur och kulturvärden för alltid gått förlorade.

 Bättre avlopp

Vattenprover 1982 visade att vattnet i Skenningeviken kraftigt försämrats och förklarats med tvekan tjänligt som badvatten. Avlopp från skolorna ansågs vara möjlig orsak. Ägare till avlopp uppmanades att se över sina avlopp och utföra slamtömning oftare för att förhindra att orenat vatten kommer ut i sjön.

 Kontakten med havet hotas igen

I slutet av 90-talet hade landhöjningen på 17 cm sedan grävningen 1964, med ökad sedimentering och vasstillväxt gjort att andelsägarna hade svårt att upprätthålla förbindelsen med saltsjön. Norrfladen höll på att bli helt täckt av vass, och öar av vassrotfilt sågs driva runt i Kullboviken. Nu krävdes extern finansiering.

 Vattenvårdföreningen bildas

Regeringen satsning på miljöarbete år 1999 visade en möjlighet till bidrag genom lokala investeringsprogram (LIP). Norrtälje Kommun erbjöd föreningar och markägare att inkomma med förslag på projekt. Men det fanns flera krav. Grävningsföretaget behövde ombildas till en ideell förening med organisationsnummer, vilket blev klart år 2000. Antalet medlemmar blev 25 med möjlighet att ta in flera, årsavgiften sattes till 200  kr.

Renoveringsprojektet

En projektbeskrivning krävde faktaunderlag, miljökonsekvensbeskrivning, ekonomisk redogörelse med mera. Norrtälje Kommun hjälpte föreningen i kontakter med myndigheter och experter. Uppsala Universitet, SLU, Erkenlabb, Stockholms Universitet och Länsstyrelsen med flera ansåg Kullboviken så viktig att många kom på platsbesök och även deltog på några av föreningens möten. För att få fakta lodade  några medlemmar Kullboviken genom 46 borrhål i isen vintern 1999.  Även kanalen lodades. En kartritare på Länsstyrelsen erbjöd sig att rita en karta med djupkurvor, (se bilaga 2). Han konstaterade samtidigt att sjön var förhållandevis djup med branta stränder. Detta är positivt om man vill fortsätta att sänka tröskeln i framtiden, då sjöns yta inte nämnvärt skulle förändras av detta. Erkenlab gjorde en grundlig vattenanalys där djupkartan var till stor hjälp för provtagningen. Tyvärr var analysen inte enbart positiv. Sjön klassades som mycket näringsrik med kraftig produktion av växtplankton. Syrehalten i de djupaste delarna var endast 0,2 mg/lit vilket inte är bra på lång sikt. Rekommendationen från Erkenlab var att öka vattenutbytet med saltsjön som har en god renhetsgrad.I Norrfladen behövde vassrotfilt borttas. Kanalen behövde rensas, strandäng etableras norr om fladen liksom gallring i björkhagen vid Hembygdsgården. Den ekologiska effekten och eventuell påverkan på miljön skulle beskrivas. Tillstånd från myndigheter och markägare likaså. Totalt inkom 75 ansökningar om bidrag, varav 21 godkändes.

 Ny spång mellan Kulla och Marum

År 2006 var det dags att göra om spången som hade blivit osäker att beträda. Föreningen hade med frivilliga medlemsbidrag lyckats ha en kassa på 35.000 kr, men de beräknade kostnaderna hamnade på 70.000 kr. Detta kunde lösas genom att 7 medlemmar gav föreningen ett lån på 40.000 kr att återbetalas inom 5 år. 2010 gjorde föreningen en ny slyröjning i björkhagen och samfälligheten norr om Hembygdsgården.

 Återskapa naturbete

Kommunens mark mellan Hembygdsgården och Norrfladen som tidigare var ängsmark hade nu blivit igenvuxen. Den gamla björkallén och ängarna ner mot Skenningeviken behövde gallras på skog och sly för att öppna det gamla ängslandskapet med betad strandäng. Tillsammans med Skogssällkapet, som var Kommunens utförare vid skogsavverkning, gjorde föreningen en inventering som resulterade i att föreslagna arbeten kunde genomföras år 2011. Miljökontoret betonade att det är mycket viktigt att den betade marken inte tas i anspråk för andra ändamål.

Egen vassklippare

2013 inköpte föreningen en båt med motor och en båttrailer för 13.700 kr som kompletterades med ett sidomonterat vassklippningsaggregat för 22.600 kr. Detta underlättade arbetet med vassen som tilltagit i omfattning. Samma år gjordes ett försök att ta bort den stora stenen vid kanalens utlopp i Marbosundet. Tyvärr kunde Björkövarvets stora grävmaskin inte få upp stenen. För att undvika skador på båtar sattes en skylt upp som varnar för stenen. Efter några år med vassklippningsbåten blev det klart att det behövdes mer resurser för att bromsa igenväxningen av vass, men även de kransalger som etablerats i Norrfladen och andra grunda delar av sjön. En entreprenör anlitades 2017 för klippning och upptagning av vass och kransalger med en Truxor, som går både på land och vatten. Sedan dess har årlig klippning skett till en kostnad av ca 12.000 kr per år.

Kullboviken är nu ett fredat lekområde för rovfisk.

Bestånden av rovfisk har minskat i kustvattenområdet. För att råda bot på detta startades projektet ReFisk, som är ett samverkansprojekt mellan Havs -och vattenvårdsmyndigheten i samråd med Statens Lantbruksuniversitet och Länsstyrelsen, med syftet att freda områden för kustlekande rovfisk. Länsstyrelsen såg att Kullboviken hade en förhållandevis god tillgång på gädda och abborre, vilket även bekräftats av sportfiskare. För att skydda rovfiskens lekområde i Kullboviken, beviljade Länsstyrelsen ett fiskeförbud under lekperioden 1:a april till 15:e juni. Nu är förhoppningen att fisk och fågelliv kan   öka i Kullboviken, och att bestånden av rovfisk, gädda och abborre, även kan öka i kustvattnen utanför Björkö.

 Ny spång mellan hembygdsgården och den gamla skolan.

Då skolan lades ned kunde den hyras ut till en ny förening, Björkö Konstnod, som erbjuder lokaler för olika evenemang inom konst. Närheten till Hembygdsgården var en fördel och 2020 var det dags att rusta upp spången mellan skolan och Hembygdsgården. Kostnaden för material till spången, 15.000 kr, klarades med bidrag från Roslagens Sparbanks Stiftelser. Arbetet gjordes av föreningens medlemmar. Senare har Björkö Arholma Hembygdsförening köpt Hembygdsgården och nu finns kulturen förankrad på båda sidor

Nedtecknat 2022 av Anders Lundmark, ordförande 2000 – 2014